Här kommer ett försenat inlägg om konserten med Jonathan Johansson i torsdags på Klubb svanen!
Jonathan Johansson alltså.. En malmöit född 1980 boendes i Stockholm. Vad jag har förstått (hört i en radiointervju och bekräftat på konserten när han slutade med orden ”herren välsigne er”) så är han kristen. Inte för att det har någon större betydelse överhuvudtaget. Men iallafall!
Eller jo det har ju visst betydelse. Jag är ju kristen själv. Så naturligtvis läser jag in en massa saker i hans texter. Men det är oväsentligheter just nu.
Klubb svanen håller till på Jazzhuset här i Göteborg och visade sig vara en otroligt skön klubb! Brudarna bakom skivspelarna skämdes inte och drog av indie o punk i en helt underbar blandning! Jazzhuset är ju som alltid skitmysigt (förutom när dem kör klubb roxy då alla är 40+. det är ju lite läskigt) Nästan så att det skulle ta o bli en återkommande sysselsättning. Det enda dumma är ju att det är på torsdagar och att dem öppnar 22.00… och jag jobbar dan efter.. alltid vid 07.00. Med andra ord så var det OERHÖRT segt igår morse! Men en bra klubb är en bra klubb är en bra klubb…
Konserten då?
Det första som hände var att basistens macbook hängde sig som fick till följd att han fick en konstant ton tills han startade om datorn. Datorer på scen är inte lätt men ganska underhållande!
Med ett så pass bra låtmaterial där man vill höra alla detaljer så hade jag önskat ett bättre ljud… det var helt enkelt för brötigt och rörigt.. alla fina detaljer som finns på skivan försvann live… JA, det är svårt att ratta in ett bra ljud live. Men det hade verkligen kunnat vara bättre!
I övrigt så kändes det lite som att Jonathan inte var så scenvan.. eller ja jag kan inte säga att han egentligen var dålig på scen utan det var bara nån känsla jag fick. Det kanske mera handlade om hans kompband. Uppställningen var som följer: Synth, Synth, Bas och synth, Trummor och så Jonathan på sång och gitarr. Men cred till trummisen som var tight som jag vet inte vad. Han gjorde verkligen sitt jobb med besked och spelade gladeligen till trummaskiner utan hörlurar och var ändå snortight.. hurra för han!
Med tanke på hur många synthar det var så kan ni kanske tänka er hur mycket rörelse det var på scen =)… nej alltså keyboardister är fina… men ofta rätt stela och dessa var inget undantag… så det var lite trist.. för lite utstrålning. Skärpning!
En annan trist sak var att det var några puckon i publiken som kastade glas upp på scenen. Helt värdelöst. Jag fattar inte varför man ska hålla på på det viset.
Men trots de negativa delarna så var det en bra konsert och jag har snöat in ytterligare lite grann på hans skiva!
Tills jag ser honom igen (och eventuellt gör en omvärdering av honom) så gör sig skivan bättre i stora hörlurar på hög volym än på en liten skitig klubb i Göteborg.
Men man kan ju ändra sig. =)
Den enda bild som togs av mig. J ser ut som en isbjörn en mörk natt på Antarktis. Måste skaffa en bättre kamera.
Etiketter:Indie, Jonathan Johansson, Klubb svanen, Musik