Idag så bytte jag vispar med min trumvän David. Jag tyckte inte om mina och han tyckte inte om sina. Det visade sig bli ett lyckat byte. Jag gillade hans och tvärtom. Tur när det är så!
Blev iallafall så himla glad och inspirerad så jag spelade in ett litet improviserat stycke med mig på mitt batteri. Day 24 heter det.
Jag älskar tolkningar på låtar! Det kan bli så bra och det kan bli så sinnessjukt dåligt.
Idag så fick vi lite undervisning om detta av våran eminenta lärare Magnus.
Vi fick några bra exempel. Ett är det här under, sen visade han även ett riktigt katastrofexempel! En storbandscersion av paradise city. Men den hittade jag inte nu så det får bli en av mina favvotolkningar istället.
Exempel ett är den lysande och helt skvatt galna versionen av Tre små gummor som Jan Johansson gjorde på albumet Barnkammarmusik 1965. En spotifylänk finns om ni klickar på bilden!
Exempel två är med Pat Metheny trio. Pat är ju en person som man både hatar och älskar men här kan iallafall jag enbart älska honom! För den här versionen av Giant steps är baske mig bättre än originalet enligt min mening!
(En episkt ful bild! Love it)
SD är i riksdagen. Det är en chock även fast det kanske var väntat. Jag borde kanske egentligen skriva politiska inlägg för brinnande livet nu. Det här är en allvarlig situation som många är medvetna om men tydligen inte tillräckligt många. Ett främlingsfientligt parti i Sveriges riksdag känns fortfarande overkligt fast det i allra högsta grad är verkligt.
Ikväll lyssnar jag på Albert Ayler. Det känns iallafall bra när så mycket annat inte är det. Annat som hänt idag förutom hela SDskiten är att min klasskompis fick åka akut in till sjukan på grund av domningar. Läskigt men hon har kommit hem och läkarna kunde inte hitta nånting.. det är nästan ännu läskigare. Sen har mitt MSNkonto blivit hackat igen. Kul kul. Jag hatar Microsoft.
Men nu lyssnar vi på Albert Aylers sax en stund. Och tänker över Sveriges situation. Den behövs tänkas på. Respekt och solidaritet behöver förmedlas. Amen!
Så då har Lykke gett sig in i den här branschen med. Det är väl ganska bra kan jag tycka! Filmen i fråga som heter ”Solarium” är lite stapplande i början men nånstans runt 1:40 så tar den sig och blir riktigt bra.
Åååh… Jag ville så gärna fixa en ordvits i rubriken. Typ ”Lykke Li gör sorti” eller ”Lykke Li på nouvelle Chez amis”. Det hade ju vart fantastiskt men jag kom inte på nåt som passade ämnet. Typiskt!
Det var hur längesen som helst som jag gjorde ett blandband så nu kände jag att det baske mig var dags!
En ganska kort men energirik lista som porträtterar det mest grundläggande i den moderna populärmusiken. Rock n´Roll-feelingen.
Hög volym rekommenderas!
Helt crazy.
Arcade fire har släppt en ny video till sitt spår We used to wait och det känns verkligen banbrytande!
Man är verkligen med. Till att börja med så får du skriva in din barndomsadress. Sedan startar du videon och då använder dom bilder från google maps på ett högst anmärkningsvärt sätt i videon. Det blir en riktig explosion av händelser! Det känns nästan lite som att datorn ballar ur fullständigt och webläsaren öppnar en massa olika fönster med olika videos i som prioriteras automatiskt beroende på vart i låten man är.
Jag skriver inget mer så får ni lite att suga på. Otroligt coolt!
Men! Det är ett litet men.. Det funkar bäst i Chrome (sägs det) och en kraftfull dator är att föredra för att det inte ska hacka sönder..
Mycket nöje!
Det har man ju väntat på lite grann! Nu eeh.. Nu gjorde jag en sökning och ser att det albumet jag lyssnat på med Bina är från 2004 och det senaste dom släppte kom 2007. Har ingen pejl på det men ”Free the Bees” är ett skitbra, sextiotalsdoftande album med schvung i!
Den här nya låten Silverline var inte riktigt som det Bees jag minns. Men det var bra! För nerladdningssajt klicka på låtnamnet.
Det blev två låtar den här gången. Lite svårare den här veckan. Inte lika självklara spår som förra veckans men likväl mycket bra! De bästa den här veckan av det jag hunnit lyssna igenom.
Första spåret ut är OPTSM´s Marblehead.
Rcrdlbl skriver:
Hard to take a band seriously that claims to be ”driven by upbeat cynicism, a focus-group mentality and a precise awareness of hyped blogosphere trends” and that’s probably because we’re not supposed to take them entirely seriously. That said, we’re into OPTMSM–a new cough-syrup-in-yr-drum-machine project from Dinowalrus’ Pete Feigenbaum and Bachelor Of Arts’ Angus Tarnawsky–because they sound like Bauhaus fighting each other with lightsabers.
Andra spåret är låten Hang around med The Biters
RCRDLBL igen:
There are a lot of bands like Atlanta’s Biters–scrappy, straightforward, born-in-the-wrong-decade power-pop/punk revivalists who live for touring dilapidated dive bars and proudly wear their influences on one-inch lapel buttons. Not a lot of those bands have a song like ”Hang Around”–ostensibly a slacker anthem, but one of unavoidable catchiness, the kind of song you most want to hear when school lets out for the last day in June or every Friday at 5PM. Nothing to overthink, just the celebration of doing what feels good. And maybe wearing leather pants.
Tänk som det är..
För tre år sen såg jag Neil Young på Way out west. Halva konserten, sen gick jag därifrån för jag inte fattade grejen.
Sedan dess har folk tjatat om Youngs storhet och framförallt skivan Harvest. Jag har fattat nada, noll och ingenting. Det kändes som vilken gubbrockare som helst. Men idogt tjatande och ofrivilligt lyssnande hjälper.
Helt plötsligt så kunde jag relatera ”Old man” till skaraslättens vindkraftsbemängda vidder i solnedgångsljus, ”Harvest” till ett litet upplyst rum i en stuga i månsken. Man vet det inte då men sånt får och har betydelse.
Imorse så hörde jag ”Heart of gold” på radion och jag stelnade till på verkstadsgolvet. Jag tänkte inte. Jag kände. Vackra känslor som fick dagen att lysa lite extra!
Så kan det gå när man associerar platser med musik. Då kan man få upp ögonen.
Och eftersom jag nu har bajsat ur mig allt detta så har en del av magin försvunnit. Pity.
Ska försöka ha det här som ett återkommande tema i bloggen. Vet dock inte om jag kommer lyckas så bra.. Det visar sig!
Här är första låten ut iallafall!
Thecocknbullkid med låten som bär samma namn. Riktigt svängigt och välprogrammerat!
Såhär skriver rcrdlbl.com om låten:
It feels like Anita ‘thecocknbullkid‘ Blay has been silent a while now, but if this self-titled track’s supposed to serve as a return the time out’s been worth it: Your Twenties exaggerating the original’s soft-rock tendencies until, bizarrely, the track begins to resemble Busta Rhymes’ and Janet Jackson’s ”What’s It Gonna Be?!” as covered by Fleetwood Mac. This is a good thing, as if you needed telling, and ”thecocknbullkid” won’t even make it onto Blay’s forthcoming album, which should only serve to whet ears further.
Max och Musiken 