Jag var nere på stan nyss. Allt är frid men mina kugghjul snurrar för fullt inne i huvudet när jag går runt i nordstan.. Börjar fundera på vad vi stackars stadsbor lever för egentligen? Ibland känns det som att alla springer runt i en febril hets att nätverka, konsumera och visa upp sig. Jag är inkluderad. Är det verkligen det vi borde leva för? Många skulle säkert svara att dem lever för en massa annat men varför lägger vi då ner så fruktansvärt mycket tid på det? Följdfrågan borde vara vad man ska leva för. Naturligtvis är det individuellt men nånstans borde det ju finnas nåt universiellt…
Känner mig alltid ute på djupt vatten när jag sätter igång att skriva om dessa frågor för dem är ju så universiella och alla har olika svar! Men skit samma.
Idag fick jag en stark lust att elda upp hela 3´s monter i nordstan. Att gå förbi där kändes som att gå förbi en sektlokal..
Telefonjack? Nej tack! Telefonjack? Nej tack! Telefonjack? Nej tack! Telefonjack? Nej tack! Telefonjack? Nej tack! Telefonjack? Nej tack! Telefonjack? Nej tack! Telefonjack? Nej tack!
Jag fattar vinken. Men jag är inte intresserad. Överhuvudtaget. Ni behöver inte KÖRA NER DET I HALSEN på mig. Och dessutom har jag inget telefonjack! Sug på den ni!
Men ärligt talat. När reklamkampanjer närmar sig religiös och politisk propaganda så blir jag rädd…
Kan man inte få vara ifred även fast man är på stan??
Ifred.
Max och Musiken 
Tanke: När religiös och politisk propaganda närmar sig kommersialism blir man också rädd.
Men jag håller med dig. Jag blir mest så fruktansvärt irriterad på alla medlemsvärvare som står på stan. Den senaste tiden har de till och med stått inne på stadsbiblioteket i Malmö. Man får verkligen inte vara ifred någonstans! Försäljare, värvare och scientologer (lokalt problem?) överallt.
Ja du har såklart rätt i att det motsatta förhållandet också är väldigt läskigt.
Men ja.. detta som tränger sig på är ibland som en strypsnara..