At mount zoomer

16 Nov

Allright. Nu är det dags att blogga musik! Jag är nog vad man skulle kalla en musiknörd.. Så vad passar bättre?

Skivan jag tänkte skriva om heter som rubriken At mount Zoomer och bandet ifråga är Wolf Parade.

Låt oss skaffa lite bakgrundsfakta om gruppen först! Tycker att det är rätt viktigt då man sätter sig in i musik… man förstår det så mycket bättre =)

Wolf parade är ett kanadensiskt band som startade sin bana 2003. Bandet består av 5 medlemmar som Sporadiskt stuffades ihop när Spencer Krug (Keyboard, sång) vart erbjuden ett gig av Alex Megelas på Grenadine Records. Hela historien är helt absurd och mycket läsvärd! Jag tänker inte gå så djupt men hela historien finns att läsa här

Bandet har släppt totalt 5 skivor sen 2003 varav 3 är fullängdare och 2 är Ep´s….. Shit. jag somnar nästan själv när jag läser detta.. förlåt kära läsare! men the message måste ut!

Hursom. Tidigare skivor är iallafall: Wolf Parade Ep1, Wolf Parade Ep2, Wolf Parade (fullängdare) samt Apologies to queen mary (vilket var skivan som gjorde att jag upptäckte bandet)

Tyvärr (eller kanske bara that’s life) så har dessa gossar hamnat i skuggan av indiemonstret/fenomenet Arcade fire som även dom kommer från Kanada (och som undertecknad är stoor fan av)

Trots Ripoff/bakvattenstämpeln som jag får känslan av att dom ibland har så tycker jag dom bör lyftas upp till ytan! speciellt eftersom dom i år släppt ny skiva. Nåt som inte Arcade har gjort och inte heller verkar komma att göra på ett bra tag.. längtar/väntar på det.

Skivan är ju då som jag skrev förut At mount Zoomer och är rätt så lättlyssnad men det finns mycket att upptäcka i detta lilla kanadensiska universum! Överlag så gillar jag soundet på skivan med en hel del synthar uppblandat med goa o snygga riff. Rått fast mer nertonat sen ”Apologies to queen mary”. Gruppen har klart utvecklats sen förra skivan och dom har en mycket finare ton och känsla för melodier. Desperationen från förra skivan kan ibland saknas… men samtidigt är det rättså skönt att inte ha en sångare som låter som att han går på knark 24/7 jämt, jämt, jämt..

Favvospår hittils är California dreaming.. Absolut väldigt bra desperadoindie när den är som bäst.

Humor har bandet också! Roligaste textraden på länge är denna från Kissing the beehive:

I wish I could believe in you
Crashing all the weddings wearing white
But we all hate the landlord baby
It’s all right, it’s all right
I wish I could believe in who you are
You held your cock in the air and you called it a guitar
You put your face on the glass and you called it good cinema, oh
As if you didn’t know that it would sting

Och den vackraste på skivan är den här från the grey estate:

Darling please, let’s get out of here
On a train to who knows where
I’ve got a feeling that I can’t explain
We had to leave this place, we won’t go back again
Getting tired of landscapes, we’re just floating
Rolling past the grey estates

What put the fire in his stomach out?
What moved its hands all across your mouth?
Out through the window let the neon sing
In place of telegraphs that don’t mean a thing
And we crawled off to our destination
Rolling past the grey estates

Hur ska jag sy ihop detta då? Jo.. Jag gillar skivan… och den som gillar Arcade fire eller helt enkelt bara bra musik borde gilla den med. Och jag tycker att ni gör rätt i att besöka sajterna här under i rätt ordning.

Först! Sök upp och lyssna igenom skivan på Grooveshark.com (vilket är en sjukt bra musiktjänst som till råga på allt är gratis)

Sen! Köp eller ladda ner.

Köpa? då går ni hit.

Fuska? Ja då går ni hit istället.

Over and out. Puss och snusk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: